Western Australia/New Zealand 2006

Jag hade ett val mellan att antingen fara ut per bat och snorkla med manta rays for $135 eller att fara ut per bat och snorkla med manta rays och dyka pa Ningaloo Reef for $155. Jag valde det senare…
Och 2 timmar bort lag vart mal, Exmouth.

Jag missade precis delfinutfodringen (man vet aldrig nar de kommer in pa morrgonen). Istallet besags Eagle Bluff samt varldens aldsta levande organismer (sisadar 3.5 miljarder ar), the Stromatolites. Slutstation: Coral Bay.

Uppe kl 4.30 tack vare allmant uppvaknande av grannarna. Och strax nog, en kravande hajk i naturskona Z-bend i Kalbarri National Park. Nature’s Window och shell Beach besoktes, men hojdpunkten var helt klart stranden i Monkey Mia, dar jag faktiskt lyckades simma med delfiner!

2.5 h somn. Men fjarran vore det mig att klaga. Sent omsider kom bussen, lastade in 21 backpackers av skilda nationaliteter och lamnade Perth med sikte mot Kalbarri, via The Pinnacles. Och malet traffades. Dock pa hostel, ej i swag.

Det tog ungefar tre minuter per kund att checka in pa Frankfurt. Med ett tjog fore mig i koen, du gor matten.
Och i sakerhetskontrollen tog de Katla. Men inget ont som inte osv: Jag var mol allena i mitt tresaete, sa jag kunde breda ut mig hej vilt. Darav foljde att jag anlande relativt utsovd till Singapore. Oh: didn’t we already deja this vu?

Äntligen stod resenären i check-in-kön! Fast det förstås, kön var kortare än (sätt in lämplig lustig thingy här), så det gick fort. Anyway, jag är nu officiellt iväg. Jag tackar fadern för skjutsen och ser fram emot ett och ett halvt (-ish) dygn i och på flygplan och -platser.

Är jag klar att åka nu? Tja, mc:n står i säkert förvar i syrrans garage, pengar är växlade och finurligt placerade och ryggorna är lastade. Och om olyckan skulle vara framme (eller för den delen ett band lömska banditer) så har jag tagit pappers- och digitala kopior på allsköns pass, biljetter och whatnot. Då torde väl det enda som återstår vara att knyta ihop säcken på samtliga mina projekt på jobbet. Nemas, som portugisen säger, problemas.

Så har man då köpt sig en rygga, liten nog att ha med som handbagage, men ändå stor nog att rymma de förnödenheter man kan tänkas behöva de två-tre dagar det tar för flygbolaget att trolla från den packning de ofelbart kommer supa bort. Och idag fick jag mitt visum. En ganska produktiv dag.