Western Australia/New Zealand 2006

Buss.
En tamligen undganglig tur pa Cadbury chokladfabrik foljdes av strosande runt Dunedins gator och konsthallar. En lugn dag, Borat pa bio och tidig kvall. Tre dagars aventyrande i rad tar sitt pris.

Ska man hoppa bungy, ska man gora det i NZ. Ska man gora det pa riktigt, ska man bege sig till originalplatsen, dvs Kawarau Bridge. Detta gjorde jag denna morgon. Beskriva kanslan? Hellno. Det gar inte. Just do it!

Sa okej, det ar inte jag som hoppar pa bilden ovan, men det finns alldeles strax bilder att ladda ner pa http://www.ajhackett.com/index.php/pi_pageid/33 och Kawarau Bridge, bilder # AJHK612216869828 tom …30.
Som om detta inte vore nog, tog jag mig upp per linbana pa bergets hogsta topp for en tur i en gigantisk gunga 400 m over marken, dvs the Ledge Swing. Beskriva kanslan? Hellno. Det gar inte. Just do it!

Sa okej, det ar jag som gungar pa bilden ovan. Storre och ev battre bilder kan laddas hem enl ovan, fast via Ledge och bilder numero AJHL612219721182-84.
Sweet, as!

De sager att regn bara gor Milford Sound i the Fiordlands annu mer fantastiskt, och idag stod himlens dammluckor oppna. Och nog har de ratt alltid; Milford Sound (eller Milford Fiord, som det egentligen borde heta) gjorde sitt basta for att ta slut pa kameraminnet.

Vagen ut, och saklart vagen in, kantades av lummiga skogar, forsande fall, snotackta bergstoppar och slingriga alpvagar, och hade namn som The Chasm, Knob’s Flats, Monkey Creek och Homer Tunnel.
Pilsner och de obligatoriska groggarna i tekann de serverar pa The World Bar inledde kvallen, och pa tolvslaget lyckades jag komma over en taarta att bjuda mina dryckessyskon och medresenarer pa.

Det var buggar i bensinpumpen, och saledes tappade bussen tid som aldrig hanns ikapp; ergo var AJ Hackett Bungy vid Kawerau Bridge stangt nar vi anlande; ergo maste jag stanna en extra dag i Queenstown. Men vada jag dyster? Dunedin dyster! Pa torsdag ska jag tamefan hoppa bungy (ev fodelsedagsbidrag till dessa dyra adrenalinaktiviteter ar valkomna…).

Medan vi satt pa FergBurger* i Queenstown promenerade tre mycket kortvaxta figurer (ca 1.30-1.40) in, och canadensiska medresenaren Jennifer viskade “Here come the hobbits”, lyckligtvis nar jag inte hade munnen full med CockadoodleOink.

*) Jag later folk med kunskap om Aussie slang begrunda det namnet ett tag…

Efter att ha kopt mig en souvenir i form av ett jadesmycke, som enligt folktron ska ge mig rikedom och god haelsa, och efter att ha vaskat guld i stora lass, kom bussen till Franz Josef. Jag snoerade anyo pa mig vandrarkangorna och besteg glaciaren med samma namn

Via Cape Foulwind och dess saelar gick farden till Punakaihi. Pancake Rocks och blowholes langs en fantastisk och fanatisk kustlinje.

Mmmm… Pancakes rock!

Och sedan vidare mot Greymouth och dess Montheiths bryggeri. Bira bira bira, alltsa. Diverse typer testades, och bast var Celtic Ale, som nastan kunde mata sig med sina europeiska motparter.

Mmmm… Unprocessed beer!

Pa med gnuskorna, ty nu skulle det hajkas a det hurtigaste!
En battur till Torrent Bay foljdes av en kravande hajk i olandig terrang i 4 timmar. Vadret var perfekt (sol, en latt bris fran norr, 20 grader) och vyerna spektakulara.

Torrent Bay: Inte bara en ickefildelarsajt

Att jag vaknade innan krakorna och skyndade till farjeterminalen var foega nyttosamt, da fartyget blev bortemot en timme forsenat. Icke desto mindre hann jag med bussen till Nelson, emedan chaufforn var i samma baat.
Paradiso Hostel i Nelson verbjod bla bubbelbad, bastu och pool, vilket jag glatt utnyttjade i sommarvarmen.